Min blogg har fuckat upp. Helt i stort sett. Jag kan inte redigera inläggen i Google Chrome. Går icke. Då ser det ut som skit.

Därför måste jag nu ha 16 inlägg som ska fylla ut bloggen så länge.
Varför 16? För att det är 16 inlägg som visas åt gången.

Det här inlägget kommer därför stå  i 16 inlägg.
Jobbigt? Ja. Men jag måste göra det.

Ibland får man sig tankeställare. Varför är vi inte ärligare mot varandra? Hur mycket går vi inte runt och snackar skit? Och hur mycket är det egentligen som vi går runt och tänker på, om och om igen, men aldrig får ur oss. Varför inte säga som det är?

Lyssnar på Decembernatt. Den tar mig tillbaka till januari 2008. Den 23:e.

- Vad önskar du dig i julklapp?

Ikväll skulle jag festa med kära vänner. Det var ett tag sen sist. Vi skulle sen dra på krogen och dansa loss. Kvällen skulle verkligen bli grym.

Han: *mummel*
Jag: Va?
Han: Det kan hända den bästa.
Jag: Vadå?
Han: Du skrev så.
Jag: Var då?
Han: Men på lappen.
Jag: Ja, inte idag då i alla fall.
Han: Ja men igår då.
Jag: Men näe?
Han: Jo, jag hade den ju inatt!

Ja, det tog jag ju bara sisådär en vecka sen jag skrev sist och funderade på att börja, till att jag gör något utav det. Jag är hemma från skolan idag och har ändå inget bättre för mig, så varför inte sätta igång igen?

Jag har inte bloggat ordentligt sen maj-juni ungefär. Sen dess har det hunnit hända en hel del. Sommaren var, som alla andra år, alldeles för kort. Men som nybliven 18-åring öppnades ganska många nya dörrar.

• Utekvällar på krogar och öltält
• Körkort
• Utlandspraktik i England med Karolina

Dagen innan midsommar, den 24 juni, klarade jag min uppskrivning och två veckor senare, den 8 juli, klarade jag även uppkörningen och fick därmed körkort! Jag har sällan varit så nervös som jag var de här två dagarna, men när jag klarade det var lyckan total. Kort sumerat helt enkelt. Nu känns det så naturligt att köra bil så det är inte sant. Vad hände med tiden då man sa "tänk när vi är 18 och har körkort!!". Är vi gamla nu?

Jag hann inte köra mycket bil här hemma efter att jag klarat körkortet, då vi åkte iväg på utlandspraktik tre dagar senare. Det var mycket krångel, då det var tänkt att vi skulle till Italien egentligen. Men i och med att arbetsgivaren där var dum i huvudet fick vi inte åka dit. Istället fick vi erbjudandet att åka till England, med det lilla kruxet att vi skulle åka samma vecka som vi blev tillfrågad. Ja.. lite snabba puckar där!
Men det gick och vi åkte iväg och jag och Karolina jobbade i England i nästan fem veckor, varav de två sista dagarna tillbringade vi i London som turister. Men det kan jag skriva mer om i ett annat inlägg. Med lite bilder då också.

Ja, det är väl de större sakerna som hänt under sommaren. Den var alldeles för kort som sagt. Nu går jag tredje och sista året på gymnasiet och taggar som fasen inför studenten. Jag ser fram emot mössprovningen som borde bli snart och jag har börjat skissa upp en balklänning. Det här kommer bli ett bra år. ♥

Grattis farmor som idag skulle ha fyllt 70 år.
Jag saknar dig. ♥

Lördag - rekordsnabbt beslut om fest för mig och Carro. Verkligen bestämt i sista minuten. Men till Gnarp begav vi oss och träffade massor med folk och hade en rolig kväll. Mycket trevligt, men lite mindre roliga saker också. Förlust från min sida, men alla bestämmer över sina val. Så som jag själv.

Mycket mer tänker jag inte skriva om lördagen.

Den här dagen, söndagen, är en dag jag gärna hade sluppit eller bytt ut mot betydligt bättre dagar. Usch, min lilla vän. Så liten, nyfiken och lekfull, men samtidigt supergosig. Hon hade sina dampryck och kunde skrämma en emellanåt, men det gick att leva med. Hon åt som en grävskopa och vi skrattade lika mycket varje gång. På morgonarna när mamma öppnat min dörr kom hon in och kurrade och väntade på att jag skulle svara, så hon visste att hon kunde komma och gosa. Hon gjorde apport med leksaksråttan med min syster och betedde sig stundvis mer som en hund än en katt. Lilla hjärtat, jag kommer sakna dig så. Jag älskar dig så otroligt mycket. Livet känns så orättvist ibland. ♥







Vila i frid, älskade lilla kissemiss.
Lilly, jag älskar dig så.
† 28/3

Den här dagen kan beskrivas med ett ord - SKIT! Fy fan vad allt har gått emot mig idag. Jag kände redan imorse att det var någonting fel. Det visade sig vara dagen. Usch. Trött i kroppen som en get, less utan dess like. Seg spanska, seg svenska, sen hade jag varken bok eller block till historian. Usch. Jag har hela dagen varit negativ, less och känslig. Jag har tagit åt mig av saker jag normalt sett inte skulle bry mig i och var t o m nära att bryta ihop en sväng. Varför? Ingen särskild anledning. Fan, vilka dagar man kan ha alltså.

Jag åkte hem med 12-bussen och skippade engelskan. Mest eftersom jag kände att jag kunde jobba bättre hemma, eftersom jag inte läst min bok än. Emma var sjuk och hade vikarie, men jag visste inte vilken, så jag får prata med någon imorgon eller på onsdag och förklara mig. Dessutom var jag ju så förbannat trött och allting var en belastning, så det var lika bra att åka hem.

Nu har jag druckit kaffe, sovit en kvart och ska nu dricka en kopp till. Det känns mycket bättre, även om det fortfarande går emot mig idag. Den vänstra linsen började krångla och det gjorde ont som fan. Vad var anledningen? Jo, ett förbannat katthår att letat sig in INNANFÖR linsen! Jag brukar aldrig ha problem med linserna, men bara för att den här dagen är sugig i allmänhet så ska det så klart krångla. Jag säger som Maja - USCH!

Nu ska jag i alla fall sätta mig och tokläsa ur min bok. Jag ska verkligen försöka läsa klart, men laddar ner avsnittet utifall. Så har jag det att gå efter annars.

Usch, den här kvällen har känts väldigt seg tycker jag. Kanske mest för att mina ögon har svidit större delen av kvällen. Jag vet inte vad det beror på, om det är för att jag är trött, en lång dag, torrhet efter att tagit bort sminket slarvigt eller om det är pga de nya linserna.

Jag var ju hos optikern förra fredagen och då bestämde vi att jag skulle prova på en ny sorts linser, som skulle vara bättre. Nja, jag vet inte det jag. Jag har nämligen känt av de här linserna betydligt mer än de förra och när jag gäspade imorse så jag blev tårögd, "släppte" dom. Dom.. ja, dom åkte inte omkring, men de satt inte på plats helt enkelt. Så jag vet inte jag.. de är dessutom dyrare. Men ja, jag har fyra testlinser kvar, så jag kanske hinner ändra mig. Just nu ligger de på minus i alla fall.

Jag har nyss kikat på lite glasögon också på internet nu. Jag funderar på om jag ska prova på en ny båge, nu när jag ändå måste ändra styrka i de jag har. Jag funderar på lite större.. men ja, jag är kinkig. De måste vara precis som jag vill ha dom, inte minsta lilla fel. Haha. Men ja, jag tycker att jag är duktig som funderar på att prova nytt i alla fall!

Mina nuvarande glasögon.
Ser dock inte så bra ut på bilden tycker jag.

Skoldagen har gått i lagom takt idag tycker jag och efter skolan gick jag, Carro och Emelie och gymmade på Hudikgym. Åh, det var så skönt att träna. Få ta det som man vill, liksom. Det gillar vi.

Nu har jag käkat middag, kycklingsallaaaaad! MUMMA! Och ikväll blir jag bara hemma. Ska nog titta på Let's Dance och gosa med Alix.
Usch, lillgubben har inte mått bra på sista tiden. Jag har märkt sen länge att det var någonting som var fel med honom och har ofta sagt att jag tycker att vi ska kolla upp det. Jag har inte vetat vad, jag har bara märkt att han inte varit sig själv. På senare tiden har han satt sig ner på konstiga ställen och det har precis sett ut som att han ska bajsa. Igårkväll satt han så i min säng och jag försökte ta ner honom, men han jamade ilsket, fräste och hoppade ner. Då sa jag att han skulle verkligen till veterinären, för nåt fel var det.
Idag var det så att han inte ens kunnat sitta, så mamma och Benitha dit med honom så fort som möjligt. Det visade sig att han hade urinsten. Hans urinblåsa var jättefylld och var t o m nära på att spricka.
Nu har han blivit "rensad" och kommer nu bli helt återställd. Lillgubben är alldeles groggy och kan inte gå alls nästan, stackarn. För tillfället ligger han och vilar i mamma och pappa säng.

Lilla vännen, vad skulle jag göra om det hade gått illa? Älskade hjärtat. ♥




Lilla måste ju få vara med på ett hörn också. Mina hjärtan! ♥

Jag som trodde att dagen aldrig skulle ta slut, sitter nu äntligen hemma i min säng. Snart är det dags för middag, tunnbrödrulle, sen är det matte som gäller. Imorgon är det mattetest nämligen, bra att kolla så att man kan det man har räknat hittills.

Jag och Maja satt och pratade lite om skoltiden på bussen på väg ner mot stan. Jag har pratat med andra om det också, men det är fortfarande svårt att inse. Vi har snart gått halva vår gymnasietid! Halva gymnasiet är i stort sett avslutat! Var har tiden tagit vägen? Jag har svårt att tro att vi t o m redan har gått en termin i tvåan. Det är inte alls långt kvar tills vi står där och skriker "För vi har tagit studenteeeeen!". Jag gick väl i nian nyss?

Bild från början av tvåan. Riktigt tjusig!

Leonardo da Vinci-porträttet är nu färdigt, även om jag nog mest har skrivit av den fakta jag hade. Men det är fasen inte lätt att skriva porträtt om folk. Åtminstone inte de som är antika och gamla.

Nyduschad, julmusik från Spotify, papegojblommeljus tänt, julstjärnan skiner i fönstret, julgardinerna uppsatta, lilla Lilly i knät. Det känns ganska härligt faktiskt!


När det är advent så får man.

Jag kunde inte vara mer otaggad inför den här söndagen. För gissa vad som står överst på listan över vad som ska göras idag? Jo, just det - plugg! Jag måste plugga på fakta och skriva ett tal om var Indien står i klimatfrågan. Sen måste jag jobba på med reklamfabriken också. Blä, blä, blä på skolan just nu!

I fredags var det g-fest i alla fall och det var en helskön kväll med massa roligt folk! :) Verkligen toppen! Tack alla :)

Igår var Susanne och Peter här och åt middag och hade trevligt. De är så himla människor, det går inte att låta bli att älska dom. :)

Ja, åter till idag. Jag sitter just nu och lyssnar på massa musik som får mig att tänka tillbaka på högstadiet. My chemical romance, Panic! at the disco osv.. Shit, vilka minnen man har.

Kärlek.

Nu ikväll har jag varit jävligt irriterad känner jag och avreagerat mig på mamma (inte gett henne skit, utan öst ur mig det jag är irriterad på!).

Översittande människor - andra människor idéer och åsikter är inte sämre än någon annans (bortse från rasister osv., där har någonting gått galet - i min mening!) INGEN är mer värd än någon annan.
Jobbiga röster - Människor som låter allmänt gnälliga och tar upp så otroligt mycket plats. HÄNSYN TACK!
12 m långa lösnaglar - Väldigt fixerad grej, men skitsamma. Ska man ha lösnaglar så ska man se till att ha en fin, bra längd. När naglarnas "vita" är över 1 cm långt är det absolut inte snyggt. Lägg ner.


För att hålla humöret uppe kan jag meddela att Carro tittar på något kannibal-program på tv! Haha.

Jag fastnade, som väntat, vid datorn istället för att plugga. Fan, såna här dagar ångrar jag verkligen att jag valde spanska. Men i längden är det bra, jag får se det så.

Just nu sitter jag och lyssnar på musik, Pink - I don't believe you, och dricker kaffe. Spanska-böckerna ligger bredvid mig, men ser inte direkt lockande ut.

Jag har dessutom väldigt ont i mitt vänstra ringfinger, vid fingertoppen. Mina naglar börjar nämligen bli väldigt långa, så när jag skriver på tangentbordet trycks den ner mot fingerkanten och skaver.
Jag har alltid haft lätt för att få långa naglar. Som yngre gillade jag att ha lösnaglar, då jag tyckte att det var så fint. Men desto äldre jag blev, desto bättre höll mina riktiga naglar.
Nu är mina naglar så pass hållbara att jag inte behöver lösnaglar och jag har insett att det inte är snyggt när bara en av naglarna på handen är superlång (trots att man är så stolt över att ha fått den så lång!) och att det faktiskt inte är snyggt med hur långa naglar som helst. Lagom är bäst!
Dock hamnar jag då i sitsen att jag istället måste fila ner mina naglar.

Mina naglar för tillfället. Lite för långa.

Pappa: Är allt bara bra?
Jag: Ja, det är det. Jag är lite nästäppt bara.
Pappa: Men jag har ju sagt åt dig att inte snorta på söndagkvällarna!

Vad vill världen mig? Egentligen? Jag vaknade kl. 9 (9!!!!!!) och kunde inte somna om. Vad är det för sorts rättvisa?! Vad har jag gjort världen för ont?

Jag sov i alla fall i min systers rum inatt och strax efter att jag vaknat imorse, vände hon sig mot mig, skrattade lite och vred på sig igen. Jag visste inte om hon var vaken eller inte, så jag sa hennes namn för att se om jag fick någon reaktion. Inte ett dugg. Hon sov som en stock, haha.

Det är lite knepigt det där, vad man gör i sömnen. Jag gör en massa, massa tok. Det som folk ofta påpekar är det faktum att jag sover med öppna ögon. En del tycker att det är skitläskigt, eftersom de inte vet om jag är vaken eller inte, och ligger och tittar på dom mitt i natten.
En del andra saker jag gör är att jag pratar väldigt mycket. Jag svarar ofta i telefonen, utan att märka det, om det ringer mitt i natten. Ibland vaknar jag liksom av att jag pratar och har ingen aning om vad fan jag pratar om eller med vem.

En gång har jag, tydligen, pratat med min systers ex. Han ringde på hennes mobil, som låg bredvid mig, och jag svarade. Vi hade pratat på tydligen och när han frågade om jag visste vem jag pratade med svarade jag "Mm, Bea!". Han trodde att han pratat med min syster (vi låter väldigt lika tydligen) och frågade då var hon var. Jag svarade att hon låg bredvid mig, och när han frågade om han fick prata med henne hade jag svarat "Mm, okej" och sen lagt på.
Denna händelse har jag inget som helst minne av.

Så jag råder samtliga till att inte ringa mig mitt i natten, för ingen vet vad för tok jag kan säga. Sms är inte heller bra, för det är jag tydligen också bra på att skicka. Ett sms som jag skickade till en kompis löd ungefär såhär:
"Jag ringer dig imorgon Evert på diirekt, så vet mosterrr. inattiii <3"
(OBS! Jag hade en mobil som det var väldigt svårt att göra ett <3-hjärta på, så jag hade minsann skills!)

Det är helt enkelt bäst att låta mig vara när jag sover!

Det har varit så otroligt skönt att för en gång skull under denna vecka inte behöva sitta och plugga. Jag hade nog ändå inte klarat det, så trött som jag varit under hela dagen. Jag har väl egentligen kunnat sova, men jag valde att låta bli. Men jag ska nog lägga mig nu snart istället.

Jag har i alla fall valt att vaccinera mig mot svininfluensan. Jag har varit väldigt kluven till det här och tänkt mycket på de olika nackdelarna, både med att ta det och låta bli. Men efter att fått höra vad pappas läkare har rått till har jag nu bestämt mig. Det blir vaccination. De biverkningar vaccinet kan ge är ingenting mot för de biverkningar medicinen man får under själva influensan ger. Pappren är påskrivna, punkt slut.