Long time, no see. Säger man så? Ja, så säger jag i alla fall. Varken tiden eller orken har funnits den här veckan för att blogga. Annat har kommit i vägen eller varit intressantare helt enkelt. Men hey, that's life. Jag tror inte folk blivit så lidande för det.

Ja.. vad ska jag skriva nu då? Jag vet inte riktigt. Att dra igenom vad jag gjort den här veckan orkar jag inte, jag vet inte heller om det hänt någonting värt att skriva om. Så, vi skippar det.

I fredags blev jag i alla fall hemma, då jag haft magont sen kvällen innan, som sen fortsatte under i stort sett hela fredagen. Varför? Ingen aning. Men så är det väl ibland.
Så istället blev jag hemma som sagt. Jag var bland annat snörasvakt när pappa skottade av altantaket, jag umgicks med min syster och vi degade mest.
Både igår och idag skulle jag försöka plugga lite - och jag har försökt. Hela 20 sidor har jag läst i min engelskabok. Inte bra, jag vet. Men så får det vara. Jag får tokläsa och tokplugga matte imorgon. Yay, vad peppad jag känner mig.

Nu ikväll har jag kikat på Melodifestivalen en stund, så jag såg alla bidrag. Salem al Fakir var bäst, han gick vidare och jag jublade. Så, suveränt. Sen har vi här hemma kommit fram till att Dolph Lundgren kan fortsätta hålla sig dold, Christine Meltzer ska hålla sig till Hey Baberiba, så kan Måns Zelmerlöf hålla i skiten själv - minus alla inövade skämt. Uscha.

Lite ritande har det blivit idag också! Så nu kan jag fylla ut inlägget med lite bilder.