Dagens panik
2009-01-22 • 20:51:08
VARDAGLIGT •
Direktlänk
Jag berättade ju i mitt tidigare inlägg att jag fick lite panik innan jag och Carro skulle till att gymma. Anledningen till paniken var min mobiltelefon!
Jag är inte en tjej som har ett sånt där konstigt nära förhållande till min mobil. Visst, jag känner mig nästan lite naken ibland då jag inte har den, men inte alls någonting överdrivet.
Idag när vi var på Hudikgym och bytte om, märkte jag när jag la ner mina jeans i väskan att mobilen inte låg i fickan. Konstigt tänkte jag, måste kolla vart jag gjort av den. Jag bytte om klart, låste in grejerna och var på väg ut från omklädningsrummet, då jag kom på att jag skulle hitta telefonen.
Jag låste upp skåpet igen och började leta i fickor och i väskan. Ingenstans. Ingenstans var den. Carro ringde på den så att vi skulle kunna höra den, men nej. Ingenstans.
Paniken började komma och vi ringde till klasskompisen Maja, som var kvar på skolan. Vi bad henne kolla i datorsalen där vi varit, vid mitt skåp osv., men nej. Ingenstans.
Jag gick ut och gick den väg vi hade gått dit, för att se om jag hade tappat den. Jag var näst intill säker på att jag känt den i fickan på vägen dit, men den låg inte på vägen heller.
Jävla skit, tänkte jag och ringde till mamma för att se om man kunde spärra och dona på något sätt. Hon visste ingenting, så jag ringde pappa. Han visste inte heller, så han skulle kolla upp det och ringa upp.
Direkt efter att jag lagt på med pappa ringer vår klasskompis Linn, med glädjebesked! Min telefon hade visst legat i datorsalen, Emelie hade den i säkert förvar och jag fick tillbaka den alldeles innan jag gick till optikern!
Snacka om lättnad! Nog för att jag vill ha en ny telefon, men inte på det här sättet. Tur att allting löste sig till slut!
Jag är inte en tjej som har ett sånt där konstigt nära förhållande till min mobil. Visst, jag känner mig nästan lite naken ibland då jag inte har den, men inte alls någonting överdrivet.
Idag när vi var på Hudikgym och bytte om, märkte jag när jag la ner mina jeans i väskan att mobilen inte låg i fickan. Konstigt tänkte jag, måste kolla vart jag gjort av den. Jag bytte om klart, låste in grejerna och var på väg ut från omklädningsrummet, då jag kom på att jag skulle hitta telefonen.
Jag låste upp skåpet igen och började leta i fickor och i väskan. Ingenstans. Ingenstans var den. Carro ringde på den så att vi skulle kunna höra den, men nej. Ingenstans.
Paniken började komma och vi ringde till klasskompisen Maja, som var kvar på skolan. Vi bad henne kolla i datorsalen där vi varit, vid mitt skåp osv., men nej. Ingenstans.
Jag gick ut och gick den väg vi hade gått dit, för att se om jag hade tappat den. Jag var näst intill säker på att jag känt den i fickan på vägen dit, men den låg inte på vägen heller.
Jävla skit, tänkte jag och ringde till mamma för att se om man kunde spärra och dona på något sätt. Hon visste ingenting, så jag ringde pappa. Han visste inte heller, så han skulle kolla upp det och ringa upp.
Direkt efter att jag lagt på med pappa ringer vår klasskompis Linn, med glädjebesked! Min telefon hade visst legat i datorsalen, Emelie hade den i säkert förvar och jag fick tillbaka den alldeles innan jag gick till optikern!
Snacka om lättnad! Nog för att jag vill ha en ny telefon, men inte på det här sättet. Tur att allting löste sig till slut!
Kommentarer
Trackback